LET'S TALK ABOUT THE TIME

Ikväll har jag ägnat några timmar åt att blicka tillbaka från att jag var 14 år och framåt. Jag sitter helt tårögd över allt fint jag varit med om. Jag har naturligtvis under min tonårstid gått igenom väldigt väldigt stora saker, men just nu vill jag inte yttra mig över det jobbiga. Jag vill bara säga till er alla hur otroligt viktigt det är med att ta vara på de ögonblick man är med om. Vi människor tar så otroligt mycket förgivet idag, vi liksom bara " lever" efter tidens gång. Jag anser att det är VI själva som har makten att försöka påverka av de vi kan att fullfölja våra mål, att hitta på minnesvärda saker, ta vara på vår tid helt enkelt. För det här livet är det enda vi har. 
Det är upp till var och en vad man vill göra med livet utifrån våra förutsättningar. Jag tycker det här med livets process är lite skrämmande att vi enbart kan gå framåt men vi kan aldrig backa bakåt och återuppleva något eller stanna tiden, har ni tänkt det? Det är därför jag tycker det är så viktigt att man lär sig av sina misstag här i livet, tar vara på dem och använder de som ett verktyg framåt i tiden. Bara för man gör misstag är man ingen dum människa, alla gör olika diverse misstag beroende på vad varje människa bör lära sig över och ta till sig av. Det är tack vare misstagen och de motgångar som gör att vi växer som personer, lär oss, tar till oss, blir en bättre människa osv. För om vi vore felfria skulle ju egentligen livet inte ha någon betydelse. Att blicka tillbaka alla betydelsefulla ögonblick man varit med om är så otroligt fascinerande, genom att blicka tillbaka så ser jag hur jag vuxit som person och tänk då vad mycket jag har att leva? Vad mer jag kommer att få lära mig? Om 10 år kommer jag sitta förmodligen väldigt ångestfylld och ha åldersnoja så att de skriker om de för att jag kommer att återblicka till hur livet är just nu i skrivande stund. 
 
Stop thinking and just fucking live. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0