EN AV MINA FÖREBILDER
"Osminkad som jag är de allra flesta dagar. Också en sån sak. Sminka dig om du vill. Orkar du inte, gör det inte. Det är askul att göra sig fin ibland men vem har bestämt att det ska vara varje dag – eller vem har bestämt att det inte ska vara det??
Ibland blir jag sååå trött på allt man ska vara. Smart, snygg, snäll, rolig, vältränad – men samtidigt måste man kunna äta onyttig för annars är man överdriven och töntig samtidigt som man inte får vara för onyttig då), man ska ha fina kläder och saker men inte för mycket för då är inte det heller bra, man ska plugga, träffa alla, jobba och man ska göra saker som skulle behöva ett dubbelt så långt dygn varannan dag, man ska vara fixad och fin samtidigt som naturligt fin, man ska vara glad och positiv och på topp varje dag livet igenom. Man ska prestera på topp i allt man gör i skolan och inget får någon gång vara liite sämre för då står det inte ett A längre utan en mycket lägre bokstav. Man ska vara sig själv, men inte sticka ut?
Hur går det där ihop? Det går inte ihop och det är just det jag och förmodligen många andra blir stressade över. Ingen är på topp varje dag. Eller, jag är inte det iallfall. Jag älskar att klä upp mig men jag orkar inte sminka mig varje dag. Jag orkar inte klistra på ett fake leende bara för att. Jag orkar inte ge allt allt allt hela tiden för om man ska det så måste man vila så att allt hinner bli allt igen. Det är okej att känna sig ful och dålig. Att vara osäker och inte veta vad man vill. Skita i något du borde göra ibland. Sätta dig själv i första hand och tänka på vad du mår bäst av, vad du får ut av detta och inte bara ha alla andra i fokus hela tiden. Förut ville jag alltid vara där, allra högst upp av allt. Men det är ingen hållbar livsstil utan en fasad man strävar efter som kan rasera sjukt jävla lätt.
Jag gråter, jag orkar inte alltid med skolan som jag borde, jag är dum mot de jag älskar ibland, jag äter onyttigt fast jag lovat mig själv att ha en nyttig vecka, jag bryter mot alla mina regeler jag satt upp för mitt duktiga liv. Men vet ni va? Det är först när man börjar göra det som man märker att man lever. Lever, styr och pusslar ihop sitt eget liv på sitt eget sätt. Vågar trotsa, säga emot och framförallt säga nej till saker. Våga ha på dig vad du vill, säga och tycka vad du vill, våga välja det du vill inte det som är mainstream och förväntas av dig. Våga va lite osvensk och tro på att du kommer lyckas för där är nycklen till framgång.
Det handlar om att på riktigt inse för dig själv vad som är viktigt och strunta i om någon annan tycker det är fel. Hitta sitt eget värde och ge lika mycket till andra som man får ta. Man får göra lite som man vill ibland bara man vet att man är påväg någonstans, att man oftast gör sitt bästa och är positiv. Jag är jävligt positiv till livet men det betyder inte att jag inte har negativa stunder eller dagar. Lev efter det du känner och gör ditt liv till ditt eget. DU och bara du vet vad som är högst upp på din livsviktigt lista. "
Kärlek till er alla
