VIC†ORIA

åh vad det känns som allt tynger ner mig nu.
Det som inte vet någonting om mig, tar för givet och tror
på de sakerna/saker som de hör. Men ingen mer än jag vet sanningen
om vad de händer runt mig. När man försöker glömma det förflutna som
man vet själv inte var nå bra. men man lär sig av misstagen de är ju de som
är svaret på allting.. ibland kommer de perioder där man måste fokkusera som mest
och försöka klara av det.. livet verkar utgå ifrån en lek, som är på nivåer..
det bästa är att försöka ha sina medhjälpare med i leken och de är sina vänner
vad hade jag gjort utan er. jag vet jag har gjort fel händer att alla gör sina
fel ibland.. men jag förstår inte varför andra folk utanför allting som inte ens
känner mig vet vem jag är bara ska tro så himla mycket saker som dom tror är
sedan sanning. Jag hatar att man inte kan vara anonym i denna skrot stad..
Här gäller det verkligen att ha vänner och ha starkt troende på allt..
jag mår bra de gör jag, men när jag ibland tänker på de misstag man gör
sedan hör andra veta om de så blir jag så himla orolig och vet inte vad jag ska
göra för att de ska bli bra.. just nu står jag i en korsning..