VIC†ORIA

Ingen mer i jag som världen som verkligen tänker för mycket?
jag måste bara få skriva av mig jag ber ingen läsa det.. men jag
vet fan inte snart vad som händer med mig eller alla det andra..
Kan ju snart inte andas i de här landet, Jag försöker mest av allt
att må bra och tänka på mig själv men ingenting av det funkar,
jag ställer för mycket krav på mig själv så jag blir helt förvirrad
ingenting går som det ska, ingenting rullar på det händer ingenting
jag är inte samma victoria som i somras, det känns inom mig som
någonting säger att jag vill ge upp men jag vill inte jag tänker inte
ge upp nångång! jag är verkligen trött på att känna såhär,
tänk varje sikund som går går man bara mer och mer närmare
döden, tänk vad som man istället kunde göra istället för att göra
den grejen, idag till och med visade jag mina känslor för mamma
som jag inte gjort sen mina föräldrar skilldes, jag grät framför
mamma vid matbordet... känns som de hemskaste jag gjort, men
jag visste inte vart jag skulle gömma mina tårar.. Jag är så trött
på att känna att ingenting blir som jag vill ha det endå fast jag vill
så mycket, inom mig känns det som ett helvete men utanför vid
skoltid så tror alla att jag har det så bra.. att känna att jag inte är
nöjd med mig själv har jag aldrig gjort förräns nu, Ju mer som man
gå uppåt så går jag neråt, jag bara skriker om för att få komma
uppåt att få må bra känna mig riktig stadig, men allting förvandlas
som jag vore i en mardröm allting blir svart snart, jag vet inte vad
jag ska göra för att jag ska må bra, jag försöker göra allt i skolan
kunna känna att jag är stolt över mig själv, men jag sätter det högsta
kraven på mig själv som jag inte borde göra som jag gör,
jag är så himla osäker så det går inte att förklara, det är bara jag
ingen är precis som jag ingen finns mer än vad jag är , igentligen
är jag unik, men vart ska jag hitta mig själv som jag var den jag
var förr? jag hittar ingen utväg de här är den svåraste gåtan jag
någonsin gått in i.. det känns som det är nån som styr över mig
jag försöker vara lycklig utan ingenting alls, jag försöker hitta allt
jag hade förut, men jag hittar ju ingenting.. Hur ska jag hitta mig själv
som säker igen, mitt förtroende över allting rasar som en vind for förbi mig.
sjukt hur psykist dåligt jag mår, jag vet inte vad jag ska göra längre?!
det är sjukt hur jag mår, så tungt varje dag dagarna går varje dag som
det vore svarta bilder som forförbi mig, jag är inte nöjd med mig själv
jag är inte stolt över vad jag gör i skolan, hur ska jag kunna hitta mig själv
igen, jag pratar med kurator jag pratar med dom jag behöver, vad finns
det mer jag skall kunna finna mig bättre på? Jag skulle kunna
göra allt för att få backa tillbaka tiden, precis vad som helst, men just nu
så orkar jag ingenting.. jag skulle kunna göra allt för att bli stark som förut
känna mig själv " victoria jag klarar det här " vart finns det?
suck ...................................................................